Gudfadern

Francis Ford Coppolas film Gudfadern (1972) var definitivt ingen barnfilm, och även om jag inte såg den på bio när den kom, så fick jag nog se den alldeles för tidigt. Minns nämligen väldigt tydligt hur jag förfasades av det avhuggna, blodiga hästhuvudet som maffian lagt i en fiendes säng som en varning. Den bilden etsade sig fast på näthinnan, och det var väl det största intrycket av filmen på den tiden.

Senare har jag såklart sett om filmen, och haft en helt annan behållning av den.

Könsrollerna

Ja, på 70-talet visste vi fortfarande vem som gjorde vad hemma. Det var mamma som skötte hemmasysslorna och pappa som jobbade in stålarna. Inga konstigheter. Även om pappaledigheten (eller rättare sagt föräldraförsäkringen) infördes i början av 70-talet, så var det nog fortfarande mammorna/kvinnorna som stod för det största lasset därhemma. Men de hade ju i alla fall lite hjälp på traven av t ex Husmoderns Köksalmanack.

Värmepapiljotterna

När mamma skulle bli fin i håret tog hon fram boxen med värmepapiljotterna. Man tryckte in elkontakten i väggen för att värma upp de hårda plastpapiljotterna, och sedan virade man in dem i sitt hår och fick hyfsat beständiga lockar.