
Francis Ford Coppolas film
Gudfadern (1972) var definitivt ingen barnfilm, och även om jag inte såg den på bio när den kom, så fick jag nog se den alldeles för tidigt. Minns nämligen väldigt tydligt hur jag förfasades av det avhuggna, blodiga hästhuvudet som maffian lagt i en fiendes säng som en varning. Den bilden etsade sig fast på näthinnan, och det var väl det största intrycket av filmen på den tiden.
Senare har jag såklart sett om filmen, och haft en helt annan behållning av den.