V-jeansen

Alla hade coola v-jeans, där byxbenen fladdrade runt vristerna. Kanske inte den tydligaste bilden att illustrera detta med, men man ser väl att det inte är några stuprörsbrallor vi pratar om här. (notera förresten även Dialog-telefonen uppe på hyllan)

En ångestframkallande grej med v-jeansen var att byxbenen ofta fastnade i mellan kedja och kedjeskydd när man var ute och cyklade. Kommer fortfarande ihåg den där panikkänslan när ett byxben kilat sig fast och cykeln helt plötsligt blev helt omanövererbar. Gick varken att bromsa eller trampa vidare, och av någon anledning lyckades man alltid trilla åt fel håll. Sen fick någon vuxen komma och hjälpa till med att joxa ut byxan från kedjan så man kunde fortsätta.

Puch-mopeden

Jag var för liten för att ha moped på 70-talet, men min storebror hade en. Efter lite googlande har jag kommit fram till att det nog var en Puch Racing, årsmodell -75 (cirka). En gång fick jag skjuts till lekis, och fick då sitta framför honom och hålla i mig i tanken. Lekis låg hela 400 m hemifrån, och jag var hur nöjd som helst över den här åkturen. Det var inte alla som fick åka moppe till lekis!

Miniskidorna

Miniskidor kom absolut INTE på fråga. Inte för min del i alla fall. De var livsfarliga; man kunde bryta båda benen. Eller antagligen alla ben i kroppen. Det var ett otvetydigt "NEJ!". På den nivån att man inte ens tjatade. Man hörde att det inte var någon idé.

Så det blev alltså aldrig några miniskidor för mig. Men ett par tuffare individer i pulkabacken hade naturligtvis. Jag hade insett att de var så farliga så jag inte ens frågade om jag fick prova dem. Nöjde mig snällt med att titta på de fina ränderna som miniskidorna lämnade efter sig i snön.

Simon i ritlandet

Kommer ni ihåg Simon - den lille killen som ritade saker med sin krita? Det gör knappt jag, men någonstans minns jag ändå den här lilla figuren lite grann.

Glad trudelutt i vinjetten. Sen hade han sitt eget lilla ritland bakom ett plank, som han också själv kunde gå in igenom. Genom att rita nya saker löste han diverse problem som uppstod där.

Han kändes lite lillgammal den där Simon och såg ut som klassens snille med sina glasögon.

Varma mackor med tonfisk

Skivad formfranska. Lite smör på (Rödgul extrasaltad Bregott, om vi pratar mitt 70-tal). Tonfisk från konservburk (mosad). Och så ost ovanpå. In i ugnen 10 minuter - klart! Svårare än så behövde det inte vara.

Jag vet inte varför, men just tonfiskvarianten av varma mackor har jag nog knappt ätit sen dess. Inte för att det inte är gott, men... ja, det är ett annat årtionde. Eller?

Grease

Jag vet inte om Greasefilmen var barnförbjuden (kan den verkligen ha varit det??), men den såg jag aldrig då på 70-talet. Däremot fick jag skivan, och den snurrade ofta på skivspelaren. Det kan också ha varit så att det var brorsans skiva, som jag lite smidigt övertog.

Summer Lovin´var favoritlåten, och jag rodnar nästan när jag tänker på hur min "so-called-English" måste ha låtit när jag sjöng med. Jag kan ju helt ärligt erkänna att texten på mitt vis inte var riktigt så här:

Summer lovin' had me a blast

Summer lovin' happened so fast

I met a girl crazy for me

Met a boy cute as can be

Summer days driftin' away, to uh-oh those summer nights

Däremot klarade jag galant av följande:

Uh Well-a well-a well-a huh

Bernard & Bianca

1977 släpptes den tecknade Walt Disney-filmen om de två modiga musfigurerna Bernard & Bianca. De som räddade Penny-flickan ur träsket. Eller ur en grotta var det kanske? Från Madame Medusas onda klor, hur som helst. Jag älskade den här filmen och hade till och med en Bernard & Bianca-affisch fastklistrad på dörren till mitt rum.

Pappaledigheten

I slutet av 70-talet infördes pappaledigheten i Sverige. Försäkringskassan hade då en kampanj där man kunde se den här bilden med den tuffe, muskulöse tyngdlyftaren Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren glatt hållandes en liten bebis i famnen. I snygg och modern Sverigetröja, dessutom. Det skulle locka andra balla killar till att stanna hemma med sina avkomlingar, men vad jag har förstått så hade pappaledigheten inte så värst stor genomlagskraft då.

Känner igen bilden, men kan inte påminna mig om att den gjorde speciellt mycket intryck på mig. Ämnet var väl inte så aktuellt kanske. Nu tänker jag mest på att Hoa-Hoa hade så mycket ulligt, krulligt hår på den tiden! Those were the days...

Sockerförpackningen

Mm, på 70-talet fick vi fortfarande vårt socker från SSA - Svenska Socker Aktiebolaget. Inget Dansukker då inte. Jag hade socker i mitt te på den tiden. Uuuh.

Hopprepet

Hopprepet var neonfärgat/vitrandigt med neonfärgade handtag. Orange, grönt eller rosa.

Man hoppade själv med sitt eget hopprep, eller så hoppade man släng om man var fler än 2. Då stod nämligen 2 personer och vevade det långa slänghopprepet, och så stod övriga på led och sprang in och hoppade. Man gjorde olika serier. Tror något gick ut på att man hoppade siffrorna från 0 (då man bara sprang igenom) och sen 1-2-3-4-5-6 gånger... osv, innan man hoppade ut.

Jag hade bland annat ett grön/vitrandigt hopprep med rosa handtag. Något slags gummimaterial som var glansigt och fint när det var nytt, men sedan såklart blev matt så fort man börjat använda det. Om man lekte häst med sin cykel (vilket man gjorde), så kunde man knyta fast hopprepet som tyglar på styret.