måndag 30 juli 2018

Mastermind


I slutet av 70-talet introducerades jag för Mastermind-spelet av min låtsaspappa, och det var ett av de spel vi spelade mest hemma efter det. Det var ett spel för två spelare, där den ena skulle lägga 5 pluppar av olika färger (eller ja, man kunde välja samma färg på flera också) och den andra sedan skulle gissa vilka färger som valts och i vilken ordning de placerats. Man gissade genom att lägga ut en rad, och sedan "rättade" den första spelaren raden genom att ge en liten svart plupp = rätt färg på rätt plats, eller en liten vit plupp = rätt färg, men på fel plats. Vi hade både originalformatet på bilden, som var kanske 30 x 15 cm stort, samt även ett litet resespel. Japp - det var en riktig favorit alltså!

söndag 29 juli 2018

Mariekexen


Så fort det vankades fika på någon mer allmän/offentlig plats eller tillställning på 70-talet, så bjöds det på blandsaft och: Mariekex. Alltid-alltid-alltid dessa Mariekex. Utan undantag. Guld-Marie hette de då, och låg förpackade i ett avlångt rödskimrande och guldigt paket. Man uttalade Marie med "e" i slutet, precis som det skrivs.

Kexen var ganska torra, men smakade i alla fall vanilj, så man kan inte säga att de var äckliga, men inte särskilt spännande heller. De gick an, helt enkelt. Men inte mer än så. Som 70-talsbarn var man liksom glad åt att det vankades fika, och drack snällt sin saft och tuggade i sig sin ranson Mariekex (oftast två stycken) utan att gnälla eller fråga efter mer.

lördag 21 juli 2018

Fisknätet


En av många heta inredningstrender på 70-talet var fisknätet, något som vanligen var uppsatt på vardagsrumsväggen. Eller kanske i tonårsrummet? I nätet hängde man upp olikfärgade glaskulor inlindade i någon slags makraméliknande snörkonstellation.

Hemma hos oss fanns inget fisknät; mina föräldrar började ju trots allt närma sig de 40 och var kanske inte så übercoola. Men hos familjen M, som vi umgicks med, där hängde minsann ett nät på väggen. Jag tyckte det var lite spännande och annorlunda. Kanske inte jättesnyggt, men lite roligt med de där färgade glaskulorna. Man fick liksom lust att klättra upp i nätet och titta närmare på dem.

Mjölken


Såhär fint var mjölkpaketet i slutet av 70-talet! Det var Ilon Wikland som hade tecknat de glada barnen; samma Ilon som illustrerat många av Astrid Lindgrens böcker.

Notera att paketet var lägre men istället bredare än dagens mjölkpaket. När man skulle öppna det fanns en flik på sidan som man rev av, och inte en plastkork att skruva upp. I många hem fanns en behändig behållare med handtag, antingen i plast eller metall, som man ställde mjölkpaketet i, så det var lättare att hälla mjölken ur. Hemma hos oss stacks det ibland ett hål med sax längst upp på paketet, vilket förmodligen gjorde att det inte kluckade ur mjölk lika snabbt (?).

Ungefär 2 kr kostade ett mjölkpaket, något som dåvarande statsminister Olof Palme tydligen inte hade koll på. Han råkade avslöja sin okunskap i massmedia, varvid mina muntergöksfavoriter (då) Hasse & Tage gjorde en sketch av detta, där den återkommande kommentaren var "VA? Det hade jag inte en aaaaning om!"

fredag 20 juli 2018

Det var en gång


1978 sändes "Det var en gång" - en fransk, tecknad tv-serie i 16 delar för barn. Den handlade om hur det var och funkade förr. 

Man gick rätt långt bak i tiden och förklarade på ett roligt sätt. Så roligt att jag faktiskt satt klistrad framför tv-apparaten. Det var allt från neandertalare och vikingar till franska revolutionen. Intressanta detaljer fick man berättat för sig av de här figurerna, med den vitskäggige lille figuren Mäster som den smartaste av alla. Kommer ihåg att det var en tidsräknare i form av en svartvit digital klocka som snurrade fram årtal i en rasslande fart.

onsdag 9 december 2015

Konstgjorda rosen


Vilken härlig ingrediens i inredningen, va?! En konstgjord ros i glasbehållare. Det fanns många olika varianter på den här. Och jodå, visst hade vi en hemma också. Vår var en knallgul ros i en vas med mässingsdetaljer ovanför och under själva kupan med rosen. Så praktiskt med en blomma som höll sig fräsch och kanske hyfsat dammfri också!

Psst. Säg det inte till nån, men min mamma har den kvar i sin bokhylla än idag.

Gummistövlarna


Exakt sådana här gummistövlar hade jag i mitten/slutet av 70-talet. Marinblå med gula detaljer. Helt platta sulor, med vågiga räfflor under. Märke okänt; det var inte så viktigt.

Väldigt viktig var däremot den där flärpen därbak; den som man har för att dra upp stövlarna med, och som jag trodde var till för att få brallorna att hänga över, och inte glida ner. För mina brallor hängde liksom över stöveln på framsidan. Så skulle de hänga. Och så hade man flärpen för att hålla dem på plats på baksidan.