lördag 23 juni 2012

Kassettbandet



Om man ville lyssna på musik mindre otympligt än på skivspelaren därhemma, kunde man spela in sin musik på kassettband, och därmed lyssna på kassettbandspelaren istället. För all del kunde man naturligtvis köpa sin musik direkt på kassettband istället för LP, men eftersom ljudet var bättre på vinyl, så köpte man oftast ändå skivan. Som man då alltså sedan spelade in på band. Ibland använde man kassettbanden till att spela in från radio eller kanske sin egen röst.

Kassettbandet var av plast utanpå och med en brun ca 5 mm bred magnetremsa som drogs fram från den ena spolen till den andra inuti. Banden var 60, 90 eller 120 minuter långa, och man kunde spela in på två sidor. När man lyssnat på en sida vände man på kassettbandet och tryckte på "play" igen. Ville man lyssna på en sida från början, ja då spolade man. Ville man lyssna om en låt var det lite knepigare; då fick man chansa på att landa rätt när man spolade tillbaka.

Ibland trasslade den där magnetremsan till sig i bandspelaren, och då fick man ta ut bandet och försöka snurra tillbaka den på spolen genom att peta in en kantig blyertspenna i den ena spolens hål och vrida runt. Ett ganska enkelt ingrepp, men man fick se till att magnetremsan inte gick av, för den var rätt skör.

Jag har använt massor av inspelningsbara kassettband i mitt liv. Både till att spela in från LP och radio, men även - särskilt på 70-talet - spela in min egen röst... Jag lekte både radio och tv (hmm... utan bild), samt sjöng och läste sagor. Mycket fascinerande! Det finns åtminstone ett kassettband kvar med min rätt pipiga och gälla 70-talsröst.

Polotröjan


Polotröja i nylon var ett väldigt populärt klädesplagg.

Den smet åt kroppen ordentligt, och var väl i och för sig ganska så skön att ha på sig; när man väl hade fått på sig den vill säga. Det var nämligen inget skönt alls att trä huvudet igenom den tighta och elektriska kragen, för när man hade gjort det stod håret alltid åt alla håll.

Man hade den antingen bara som den var, eller lite som en undertröja.

Disco Duck


Att Rick Dees Disco Duck-LP spelades hemma på skivspelaren i mitten av 70-talet var min storebrors förtjänst. Men jag fattade ju direkt att det här var nåt för mig! Även om det tydligen var en satirisk LP, så funkade den roliga Kalle Anka-rösten alldeles utmärkt som magnet för mig, som då var ett barn i förskoleåldern.

Nickel


Nickel - godiset som var små hårda fyrkantiga bitar i olika färger, som låg i genomskinligt papper. Bitarna låg sedan i rad i en avlång förpackning där man rev av pappret bit efter bit. Sedan satt man där och sög länge på varje karamell. Typiskt biogodis på 70-talet!

Det fanns den här varianten med fruktsmaker och så fanns det en med andra smaker (polkagris och nån variant av lakrits tror jag det bland annat var i den). Jag gillade den där andra varianten bättre. Tror att färgerna på den förpackningens tre ränder var svart, väldigt ljus gul och vinröd... om jag nu inte minns helt fel.

Lilla huset på prärien


Lilla huset på prärien - den mysiga westernserien om familjen Ingalls öden började visas i svensk tv 1979. Självklart blev det snabbt en av mina favoritserier!

Mysige pappa Charles och mamma Caroline, systrarna Laura (huvudpersonen) och Mary (storasystern, som senare blev blind; i serien alltså) och så minstingen Carrie. Och den elaka Nellie Oleson, som var dotter till grosshandlarn.

Incidenterna i serien löste sig alltid på ett eller annat sätt innan varje avsnitt var slut, så man hade en bra känsla i magen efter att ha tittat på det.

Etch a scetch


Den magiska Etch a scetchen fick jag i julklapp någon gång i slutet av 70-talet; skulle gissa på 1977.

Det var en mekanisk rit-tavla med "skärm", röd ram och två vita rattar som man skruvade på för att styra sitt ritstreck horisontellt och vertikalt. Magnetpulver inne i ramen ritade sedan det mönster man ville (eller försökte) få till. Det var inte alltid så lätt att rita det man hade tänkt, för det fanns ju liksom ingen sudd; skruvade man på nån av rattarna blev det ett streck.

När man var färdig tittade man på sitt verk en stund, skakade om tavlan så att pulvret därinne rasslade till, och började om med en ny bild.