Kassettbandet

Om man ville lyssna på musik mindre otympligt än på skivspelaren därhemma, kunde man spela in sin musik på kassettband, och därmed lyssna på kassettbandspelaren istället. För all del kunde man naturligtvis köpa sin musik direkt på kassettband istället för LP, men eftersom ljudet var bättre på vinyl, så köpte man oftast ändå skivan. Som man då alltså sedan spelade in på band. Ibland använde man kassettbanden till att spela in från radio eller kanske sin egen röst.

Kassettbandet var av plast utanpå och med en brun ca 5 mm bred magnetremsa som drogs fram från den ena spolen till den andra inuti. Banden var 60, 90 eller 120 minuter långa, och man kunde spela in på två sidor. När man lyssnat på en sida vände man på kassettbandet och tryckte på "play" igen. Ville man lyssna på en sida från början, ja då spolade man. Ville man lyssna om en låt var det lite knepigare; då fick man chansa på att landa rätt när man spolade tillbaka.

Ibland trasslade den där magnetremsan till sig i bandspelaren, och då fick man ta ut bandet och försöka snurra tillbaka den på spolen genom att peta in en kantig blyertspenna i den ena spolens hål och vrida runt. Ett ganska enkelt ingrepp, men man fick se till att magnetremsan inte gick av, för den var rätt skör.

Jag har använt massor av inspelningsbara kassettband i mitt liv. Både till att spela in från LP och radio, men även - särskilt på 70-talet - spela in min egen röst... Jag lekte både radio och tv (hmm... utan bild), samt sjöng och läste sagor. Mycket fascinerande! Det finns åtminstone ett kassettband kvar med min rätt pipiga och gälla 70-talsröst.