Mariekexen

Så fort det vankades fika på någon mer allmän/offentlig plats eller tillställning på 70-talet, så bjöds det på blandsaft och: Mariekex. Alltid-alltid-alltid dessa Mariekex. Utan undantag. Guld-Marie hette de då, och låg förpackade i ett avlångt rödskimrande och guldigt paket. Man uttalade Marie med "e" i slutet, precis som det skrivs.

Kexen var ganska torra, men smakade i alla fall vanilj, så man kan inte säga att de var äckliga, men inte särskilt spännande heller. De gick an, helt enkelt. Men inte mer än så. Som 70-talsbarn var man liksom glad åt att det vankades fika, och drack snällt sin saft och tuggade i sig sin ranson Mariekex (oftast två stycken) utan att gnälla eller fråga efter mer.