Träskorna

Det var mycket träskor under hela 70-talet. Alla möjliga färger och mönster. Ett tag ville man gärna ha platå, vilket var livsfarligt - man kunde ju bryta fötterna. Så sådana fick i alla fall inte jag. Men mamma fick minsann ett par svarta platåträskor med blommor i reliefmönster på. Orättvist. Stapplade runt lite med dem hemma och önskade att de var mina.

Sådana här flätade med remmar ville jag också ha, och dem fick jag inte heller, av någon anledning. Däremot fick jag ett par andra i beige, som hade någon slags fransar och sheriffmärke i guld (!) på. Det var nog egentligen killträskor att leka cowboy i, men det spelade visst ingen större roll, för jag tyckte de var fina.