Studslera, eller Wonder plast, var en liten lerklump som låg i en dito ask. Asken var kanske 4 x 4 cm och hade ett rutigt mönster i botten. Man modellerade en stund med leran, och rullade den till en boll och studsade med den.
När man sedan la tillbaka leran i burken så smälte den så småningom ner och blev fyrkantig och glansig på ytan, och fick det där rutiga mönstret från asken på undersidan. Vår burk hemma var blå, och själva leran ljusblå. Jag tror att den var min brors, men jag fick låna den. Kommer fortfarande ihåg hur den luktade; sådär plastigt såklart.
Sådan en har jeg også haft :-)
SvaraRaderaröd eller blå burk? ;)
RaderaIIIH! Nu fick jag nästan en nostalgichock!!! Jag fick aldrig studslera för mamma trodde att den skulle göra märken på parketten. Men alla andra hade, och hade man tur så fick man låna... Jag minns tydligast den ljusblå, och de rutiga märkena när man fiskade upp den ur burken. Den studsade riktigt dåligt, men vilken känsla det var ändå...:)
SvaraRaderaja, den var ju mysig att liksom bara hålla på med. :)
RaderaDen leran minns jag, nu när jag ser den. Leran luktade gott. Jag är kille men uppvuxen med tre systrar på 70-talet. Därför hade vi en massa skumma leksaker hemma i Kungsbacka. Trevlig sida. Massor av saker som jag hade glömt av.
SvaraRaderaMvh. O.S.
Jag har fortfarande studsleran kvar. Den ligger i en röd rund burk med gult lock. Troligen gjord lite senare än den fyrkantiga. Den flyter ut och blir blank i burken. //Kärran
SvaraRadera