Come and see us

Jag var väldigt fascinerad av diverse språkprogram på tv, långt innan det var dags att lära sig nya språk i skolan. Så jag tittade såklart på de fyra ungdomarna i engelskakursen Come and see us (1977). Kan också ha berott på att man tittade på allt som på något sätt kunde vara riktat mot barn, yngre eller äldre. Det fanns ju liksom inte lika många barnprogram på tv då, som det finns nu.

Huvudpersonerna i Come and see us dansade någon variant av märklig, synkroniserad dans i introt till programmet, med sina härliga v-jeans. När musiken var slut, steg de fram och ropade Come and see us! och sen ropade de sina namn i tur och ordning: Martin! Carol! Janet! Alan!

Utseendefixerad var man tydligen på den tiden, för jag minns bestämt att jag tyckte att den blonda Janet var sötast av tjejerna. Hon hade så långt, fint hår. Och det var fortfarande så att det var tjejerna som var viktigast; det var dem man jämförde sig med. Möjligtvis var Alan lite söt också. Den blonde, såklart. Inte glasögonormen.

Vet inte hur mycket jag förstod av programmet, men lite snappade jag väl upp, gissar jag. Det var 20 minuter långa episoder, otextade och inte töntigt pedagogiska (som ett annat språkprogram som jag också tittade på, som jag säkert återkommer till).