Telefonerna

På 70-talet fanns det inga mobiltelefoner, utan det var stationära telefoner med sladd till ett telefonjack i väggen, och en krullig sladd för själva luren, som gällde när man ville prata med någon. 

I alla hushåll fanns en standardtelefon av modellen Dialog. Med nummerskiva såklart. När man beställde ett telefonabonnemang från Televerket så fick man nämligen med Dialogtelefonen på köpet. Jag kommer fortfarande ihåg vårt första telefonnummer hemma i Vallentuna där jag föddes... 0762-27765. På den tiden hade ännu inte Stockholms förorter fått 08 som riktnummer.

AXE/Plus-tjänsterna fanns ännu inte, så om någon pratade i telefon var det upptaget. Men jag minns inte att det pågick några längre samtal direkt, så det var nog inget större problem. Kanske var det någon slags "lyx" att slösa pengar på att sitta och pladdra, jag vet inte? Hade man flera telefonjack och telefoner kunde det hända att flera svarade i telefon samtidigt... då fick man ropa "Kan du lägga på!" Man kunde också tjuvlyssna på den andres samtal, men blev i princip alltid påkommen. När man svarade i telefon, så svarade man oftast med familjens efternamn; eftersom ju alla så att säga delade på samma telefon. Vissa svarade med själva telefonnumret.

Bredvid telefonen låg ett litet register med alla bekantas och släktingars telefonnummer i alfabetisk ordning, eftersom det ju inte gick att programmera in telefonnumren på något sätt.