Min storebror hade en Spirograph-låda, som han visserligen burit med sig från 60-talet in i mitt 70-tal. Men i alla fall. Det var en låda bestående av två plastringar med tänder och en massa runda plastplattor, också med tänder, och med ett antal små hål i. Och så var det kulspetspennor i svart, rött, blått och grönt, samt några knappnålar.
Man nålade fast ett papper på en pappskiva. Sedan vill jag minnas att man nålade fast plastringen på pappret/pappskivan för att den också skulle hålla sig på plats. Sedan tog man en av de runda plastplattorna och stack en kulspetspenna genom ett av de små hålen, och så var det ett litet konststycke (i alla fall för mig som var liten) att dra den där plattan runt runt i plastringen. Då uppstod ett jättefint mönster, typ nätaktigt. Man kunde sen byta penna till en annan färg, och testa någon av de andra små hålen i plattan, och därmed göra konstverket ännu finare.
Mina Spirograph-konstverk blev sällan perfekta, för jag slant nästan alltid lite med pennan. Så det blev ett fint nätmönster med ett streck som stack iväg åt fel håll. Ja, du som också testat Spirographen vet nog precis vad jag menar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar