Dockskåpet

Exakt den här vackra badrumsinredningen hade jag i mitt Lundby-dockskåp. Konstiga färger? Nää, allt var inte i vitt på 70-talet. Man gillade färg, helt enkelt.

Mitt dockskåp hade två våningar. Nedervåningen med kök, matrum och badrum, och så övervåningen med vardagsrum och sovrum. De som hade föräldrar som lyxade till det lite för sina barn hade även en källarvåning med garage (kanske till och med en bil?) och gillestuga. Men det hade inte jag.

Det jag däremot hade var lampor, som gick att tända. Alla på en gång, via nån slags transformatorlåda i en liten lucka därbak. Jag hade också mattor i mitt dockskåp. Mattor som jag själv hade vävt på min vävstol. Rätt tjocka och klumpiga; men jättefiiina.

Det som slår mig nu är att många saker var rätt oproportioneliga. Jag hade föräldradockor och sen hade jag en bebisdocka som inte alls hörde till Lundbyfamiljen egentligen, men den fick bo där i dockskåpet ändå. Den var ungefär hälften så lång som de vuxna, trots att den skulle föreställa en 2-månadersbebis. Well-well, vad gjorde det? Det gick så bra att leka ändå!