Vi spelade mycket kula på skolgården i 1:an och 2:an. Man hade stenkulor, glaskulor, porslinskulor och dankar, som var graderade i nämnd ordning. Stenkulorna var alltså minst värda, och dankarna värdefullast.
Man la en kula på marken (sanden) och så stegade man ett avstånd där kompisarna fick stå och kasta sina kulor för att försöka träffa den uppställda kulan, och därmed vinna den. Kastade man med stenkula fick man stå längst bort, och om man satsade på att kasta med porslinskula fick man gå längre fram. Självklart fick den som la ut sin kula på spel behålla alla kulor som kastades... tills någon träffade. Den som la ut sin kula kunde förresten också välja att bygga en liten pyramid med kulorna. Då fick kastarna stå ännu längre bort.
Mamma hade sytt en tygpåse med tygband, där jag kunde ha alla mina kulor. Jag hade fått ärva min storebrors fina kulsamling, som inkluderade stora dankar... som jag såklart spelade bort. Men det var kul(a) så länge det varade!
I min skole spillede vi også med glaskugler, men vi brugte de store støbejernsdæksler over div. afløv. De havde sindrige mønstre og reglerne husker jeg ikke.
SvaraRaderaHej Maine!
SvaraRaderaJag undrar om jag skulle kunna få använda din bild på dessa glaskulor? Vi ska göra ett vykort här på Kultur och fritdsförvaltningen på Region Gotland. Upplaga ca 1 000 ex & format A5.
Vänligen hör av dig a s a p till mig på 0498-26 96 28, Vänliga hälsningar Madeleine N
hej Madeleine! Jag har inte tagit bilden själv, men här får du länken där jag hittat den:
Raderahttp://commons.wikimedia.org/wiki/File:Marbles_canicas.PNG